Lagfart

Lagfart är inte bara ett papper. Det är makten att kalla marken din. När du köper ett hus eller en bit jord i Sverige, är lagfarten det som binder dig till platsen. Det är en stämpel som säger: Detta tillhör dig. Och du behöver den. Utan den är ägandet bara en tanke, en lös idé. Lantmäteriet håller dina papper. Det är där du skriver in dig i historien, i fastighetsregistret.

Det är så enkelt – och så nödvändigt. Du köper, du ansöker, du betalar. Sedan är det klart. Det är du och fastigheten, officiellt förenade.

Du står där med nyckeln i handen. Fastigheten är din, men ändå inte. Först måste lagfarten bli din. Det kräver dokument, ordning och tydlighet. Ett köpekontrakt visar att du köpt. Ett betalningsbevis bekräftar affären. Och fastighetsbeteckningen pekar på platsen, som ett finger på kartan.

Du fyller i ansökan, skickar in den till Lantmäteriet. Betalar stämpelskatten. Ett och ett halvt procent av köpesumman – eller taxeringsvärdet, beroende på vad som är högst. Och en liten avgift för jobbet. Det är inte gratis att få det officiellt. Men det är värt det.

Sedan väntar du. Pappren går sin väg genom systemet, behandlas, stämplas och godkänns. När det är klart, när ditt namn står där, då är fastigheten verkligen din.

Det går inte alltid snabbt. Två veckor. Sex veckor. Ibland längre. Men du kan påskynda det. Skicka in allt rätt från början. Låt inget saknas. Lantmäteriet har sin takt, men du kan hjälpa dem på traven. Ett komplett ärende rör sig fortare än ett med luckor.

När pappren är i ordning är det bara att vänta. Och när bekräftelsen landar i din brevlåda, vet du. Det är färdigt.

Lagfarten kostar. Du visste det redan. Stämpelskatten tar sitt, alltid 1,5 % av det högsta – köpesumman eller taxeringsvärdet. Och så 825 kronor ovanpå det. För en fastighet på 2 miljoner kronor blir det 30 825 kronor. Inga undantag.

Du betalar det för tryggheten. För ägandet. För att ingen kan ifrågasätta att detta hör till dig. Det är en investering, inte en avgift.

Skatt och avdrag. Alla hoppas på det, men sanningen är hård. Stämpelskatten är inte avdragsgill. Det är pengar som lämnar dig och inte kommer tillbaka. Men andra kostnader – rådgivning, mäklararvode – kan ibland räknas som avdrag. Du får fråga Skatteverket, de vet.

Förvänta dig inget, men kolla ändå. Ibland gömmer sig en liten lättnad där du minst anar det.

Att ärva en fastighet är aldrig bara en gåva. Det är ansvar, regler, papper. Lagfarten måste byta namn. Arvtagaren tar över, men först efter att bouppteckningen är klar. Fyra månader har du på dig.

Om ni är flera arvingar krävs ibland ett avtal – ett samäganderättsavtal. Vem gör vad? Vem betalar? Allt måste vara klart innan pappren skickas in. Och när lagfarten är på plats, då är arvet verkligt. Då är fastigheten din.