Hyresreglering

Hyresreglering. Ett system byggt för att skydda, men också för att hålla tillbaka. Ett gammalt verktyg som fortfarande styr den svenska bostadsmarknaden. Hyrorna sätts lågt, reglerat av bruksvärdesprincipen. Standarden, läget, bekvämligheten – det är vad som räknas. Men aldrig vad någon är villig att betala.

Det är en idé som låter rättvis, som klingar av trygghet. Men trygghet har sitt pris. På andra sidan tryggheten står bristen. Bristen på bostäder, bristen på möjligheter. De som redan har, håller fast. De som inget har, väntar. Köerna ringlar sig långa. De som får plats, vänder inte tillbaka. De som står utanför, ser dörren långsamt stängas.

Stockholm. Göteborg. Malmö. Städer som växer, men där platsen för boende krymper. Regleringen håller hyrorna nere, men också utbudet. Byggandet stampar på samma plats. De som söker en hyreslägenhet finner sig i en kö som aldrig verkar ta slut. År läggs till år, och bostaden känns mer avlägsen än någonsin.

I en liten lägenhet bor en familj. De väntar på något större, något bättre. I en annan bor en äldre man ensam. Hans barn har vuxit upp och lämnat. Hans plats är trygg. Men platsen han har kunde varit någon annans. En plats för barn att växa i, för röster och rörelse. Men det händer inte. Rörelsen är för långsam. Det är vad reglering gör.

Omvandling är ordet. Från hyresrätt till bostadsrätt. Från reglering till frihet, åtminstone för fastighetsägarna. Bostadsbristen är inte deras problem. De ser möjligheten. Lägenheterna säljs, till marknadspriser. De som köper kan betala, men inte alla har råd.

En lägenhet kan vara ett hem. Eller en investering. En framtid som förvandlas till siffror på ett konto. Fastighetsägarna har rätt att göra detta, men vad händer med balansen? Hyresrätterna blir färre. De som behöver dem blir fler. Och bostadsbristen djupnar, som ett sår som aldrig får läka.

Andrahandsmarknaden. Ett kaotiskt landskap av möjligheter och risker. För den som inte får ett förstahandskontrakt är detta en sista utväg. Här är hyrorna högre, pressen hårdare. En plats där pengar kan byta händer utan regler och lagar. Det som borde vara trygghet är istället ett lotteri, där vissa vinner och andra förlorar allt.

De som hyr ut i andra hand vet att marknaden svälter. De sätter hyrorna därefter. Många betalar mer än de borde, för att de måste. Det är en verklighet som regleringen har skapat. När dörren till förstahandskontraktet är stängd, är detta vad som finns kvar.

Hyresreglering har blivit en spegel. Den visar oss både det goda och det dåliga. Tryggheten för hyresgäster, ja. Men också en marknad som står still. En marknad där rörlighet är en dröm, där möjligheterna är få. Där de som har något, håller fast, och de som inget har, får vänta.

Fastighetsägarna tvekar att bygga nytt. Varför skulle de? Reglerna gör det svårt att se någon vinst. De som vill skapa nytt hålls tillbaka, och vi står kvar med det gamla. Och i det gamla väntar köerna. Väntar barnfamiljer och ensamstående. Väntar en lösning som aldrig verkar komma.